Mer om saison

Saison är franska och betyder säsong och redan på 1600-talet bryggdes ett öl under vinter och vår som påminner om dagens ölstil.

Ölet var tänkt att hålla över sommaren och fungera som en uppfräschande dryck för de säsongsarbetare, les saisonniers, som var ute på fälten och jobbade med skörden. En saison kunde mycket väl innehålla andra grödor än spannmål och kryddas med det man hade till hands. En viss syrlighet från mjölksyrebakterier samt även en stallig ton från vildjäststammar, exempelvis brettanomyces, var nog också vanligt förekommande.

I dag bryggs ölet året om och en klassisk saison är kanske den ale som skiljer sig mest från övrig belgisk ale. Färgen är ofta ljus men kan dra mot mörkare brun. Det som dock sätter störst prägel på ölet, och som särskiljer det mest mot övrig belgisk ale, är den aromatiska jästen och jäsningstemperaturen – som kan ligga uppemot 35 grader. Saisonjästen ger kryddiga, peppriga aromer. Fruktigheten ligger åt det citrusaktiga, torra hållet, till skillnad från annan belgisk ale vars fruktighet går mot sötma och mogen frukt.

Saison har fått en renässans främst bland mikrobryggarna. Experimentlustan vet inga gränser och det laboreras med kryddor, frukt, bär och olika jäststammar – precis som när ölstilen föddes.

Bière de garde

I norra Frankrike finns en motsvarighet till saison – bière de garde. Det betyder öl att spara och har fått sitt namn av att det bryggdes under vinterhalvåret för att sparas till sommaren. Likheterna med saison är flera:

En fruktig doft som drar åt aprikos och persika och ibland även ett stalligt inslag. Skillnaden ligger i att bière de garde ofta är mer maltbetonad, saknar syrlighet och inte har samma humlearom och beska som saison.

Bière de garde jäser ofta svalt och kan ibland vara kalljäst med lagerjäst, vilket gör att ölet får en renare smak och inte blir lika jästaromatiskt som saison. Alkoholhalten kunde historiskt variera kraftigt men ligger i dag runt sju–åtta volymprocent men kan närma sig tio. En viss sötma med maltig smak av ljust bröd är vanligt för stilen. Många bryggerier är noga med att ölet ska lagras innan konsumtion och man låter det mogna på champagneflaskor med grimma och kork.

Precis som för belgisk ale märks ofta bière de garde upp med vilken färg ölet har: blonde (halmgul), ambrée (bärnsten) och brune (brun).